tisdag 1 december 2015

.

Har inte så mycket att säga. Det är motigt.

Gick på en ny stig igår. Såg något fantastiskt vackert på ett ställe nära utkanten av skogen där solen nådde fram, satte ett hejdundrande gnister på de is- och snöklädda grenarna. Sedan försökte jag ta kort på det hela, vilket gick sådär. Vilket sammanfattar det mesta. Försöker mig ständigt på men det går inget bra. Måsten som låg i hög för någon månad sedan ligger kvar i samma hög. Folkskygg och energilös. Depåerna som tar slut innan de hunnit fyllas på.
Känner stress och idioti. Idiotin är mest kring att utveckling är uppstannad för att röra sig bakåt. Eller snarare är idiotin kring att jag känner ett behov av att utveckling finns där konstant. Det är onödans känsla. Idag ska jag vila. Utan skuld. Och ska bara...
Sedan att en stor tyngd har lagts på mig utifrån. Jag får stöttning. Det förenklar inte det hela, men det lättar avseendevärt, att ha kloka och fina människor runt omkring mig.

2 kommentarer:

  1. Intresserar mig inte av blommor men det där är väl ingen ros eftersom dom har väl flera pistiller... Är det tulpan? =) Ta så mycket vila du behöver, blir ju aldrig riktigt bra om man anstränger sig konstant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jeupp! tulpan! det föll av ett par blad och jag blev intresserad av den blåa färgen.
      tack, det är skönt att höra det från fler håll.någon gång ska det väl landa i min skalle med okejheten kring det.
      kram

      Radera