söndag 10 april 2016

.

Ytlig andning, det vidöppna såret. Gapet. Och stora rädslan för att möta det som inte kan hanteras (vända på det), när allt redan är ett agerande med parerande. Påläggen. Stressen här nu hela tiden. Tiden talar mot mig, reformen talar för. Medan regnet faller rinner sakligheter av mig. En grumlad syn, en faktor. Med adderingarna, av det pockande och av det hackande, det där som gnager sig fast.
När fri vilja är en utopi. En rävsax väl utplacerad. Allt under ett förklätt dis. Förgreningar som huggs av, hårt. Påminnelsen om att inte beröras av det kärnlösa. Och allt som det inte talas om, den där mögeltäckta nyheten.

Himlen har på det senaste stannat upp som grafit med en sol som inte ges chans till att lysa igenom i någon direkt kaliber. Med stundom dramatiska moln som snuddar på den blåa nyansen, stundom bär den enbart upp den gråa enkelfärgskalade massan. Och regnet som faller och faller. Jag har hunnit med det där obligatoriska med att vrida ur mina kläder efter missplanering.
I skogen är livet i rullning. Det bara sade knäpp, eller nää, en del av de där flygfäna har varit vakna hela vintern. Men nu när solstrålarna med dess lätt värmande aprilstyrka mer och mer letar sig mot mark i skogen, fick jag här om veckan en vindstilla dag se hur dess vingar glänste som prismor när de dansade ur och in genom de markanta uppdelningarna mellan ljussjok och utbredande kall skugga. Den där vardagsmagin.

Marker som vanligtvis är klädda med enbart mossa är nu täckt av vätan. Som ett nytt landskap som uppdagar sig bara här och nu med våtmarkerna. Och i vätan är det fullt liv:


ovan 
under
mellan



Känslan som kom där för någon vecka sedan när Kanadagässen med sina särpräglade läten flög förbi där långt över trädtopparna. 

2 kommentarer:

  1. Minns att du kändes väldigt "levande" såhär dags förra året, hoppas att du kan finna samma styrka också den här våren nu när den äntligen är här =)

    SvaraRadera
  2. Hoppa runt och njut av naturen, ungefär så vill jag också säga. Kramar

    SvaraRadera