måndag 25 juli 2016

.

Har mött mycket vackert och fantastiskt vilket har gett förstakänslan av "fanken. varför är inte kameraskiten med mig?" andrakänslan säger bara stilla "du kommer att minnas det när du behöver minnas det". Tredjekänslan blir emellanåt ett lugn.
Har haft noll ro i mig till att ta något foto sedan början av juni >< men så kändes det dags i förrgår. Lade ned min hand mot mark och vickade lite på fingrarna, så kröp den här sötnosen upp för en liten stund:







Sommarblomstret är visset, allt är torrt under ett komp av syrsor och gräshoppor. Eller såpass torrt som det blir under sommaren här i nord. Fälten skördas, ängar slås. Djuren trycker där svalkan finns.
För mig är det nu denna sommar börjar, eller jag hoppas att den kan börja för mig i år. Den infantila längtan efter att få vara i nuet och inte slåss mot skuggor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar