lördag 9 juni 2018


Alla tankebanor. Alla trådar, alla dess röster som klingat, som ännu ljuder. Alla bär de på sin punkt, sin vinkel, sin känsla. Singularis till pluralis ut i oändligheten där bitarna vittrar sönder till det stora som genom öga inte kan vittnas.
Letande mellan allt som begav till nästa komma ska. Sökande ut och in för att förstå det som utgör nuets här.
Edens bottnande ensamhet efter drunkningarnas aldrig åter ställs mot addering.









Räknar med framåtliggande år vars skvalp klingar mot sinne.
Till:
Kontinuerliga krängningar.




Bryt, re-play,
Han sade till mig, den där skötaren på slutenvården. Han var go. Han kände igen mig från gång till gång och kallade mig för Lilla Tigern. Han sade till mig, att jag borde inte tänka så mycket, att jag inte borde ligga där, att jag borde gå ut och dansa.
Jag log alltid inombords av hans mening (likt ännu :')).
Jag visste att dans tar mig aldrig bort från sak som jag aldrig begrep.








Det som starkt i hand dragit || resolut har sänkt.
Står emot rörelsen för att rubbas.
Ruckar dyk ned i fria fall.
Till nuets här.
Luft att andas.
Vy att vila gentemot.









Var är tillit att känna, hur faller bort, när det främmande skräms





Adderingarna. Den eviga ekvationen.
Realiteten i upplevelse.






När hand står tom, fyll dess rum.










Jordgubbar och kaffe som bismak, det familjära med förvrängd kombo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar