lördag 18 augusti 2018

denna fanns som utkast  (alltid mitt aldrig att glömma):



"Jag vet inte om jag någonsin kommer att sluta sova med gosedjur" sade jag till flickan som stod där med mig som vikarie och sina två andra dagisfröknar och kramade sitt gosedjur hårt.
Fröknarna blev sura och muttrade sig iväg.
Jag och flickan log.

På ett av alla dagis jag jobbade på som vikarie när jag var ung vuxen, kom jag i kläm med de anställda fröknarna. Det hörde till vanligheten. Förutom när jag arbetade på dagis där det fanns fröknar som inte bara ignorerade misshandel i hem (fick anmäla det dagiset), öppet praktiserade utfrysning, förtal av barn och dess föräldrar, privat godisförtäring osv. 

Att jobba på dagis gav mest ont i magen (men det gav så mycket mer än magont <3 tusen aktiva minnen av barnen som ploppar upp då som då genom åren).

En dag tog jag emot flickan med gosedjuret. Hennes förälder som lämnade berättade att hon inte den dagen ville släppa sitt gosedjur vilket jag inte såg problemet med utan mest att hon hade en sådan dag, den dagen.
Några minuter senare efter föräldern hade lämnat flickan upptäckte de anställda fröknarna vad jag hade ställt till det med (deras kontenta: om ett barn bär leksak måste alla barn bära leksak. Min kontenta: gosedjur är ingen leksak, låt de vara med om de behövs) och gick med verbala hugg mot flickan för att få henne att släppa sitt gosedjur.
Jag ställde mig frågandes och mötte en dum förklaring som mest var dumförklaring av mig likt indirekt som just direkt, en dumförklaring av flickan.
Sade till de två fröknarna att jag ännu sov med gosedjur och mötte det urholkade.

Nu hundra år senare sover jag med gosedjur.
Jag har levt några enstaka år med att sova utan à inte värt, gosedjurssömn är givande.




(inatt sov jag med en tiger)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar