onsdag 31 oktober 2018


Dagen lägger sig vackert mot sinnen. Huvudvärken maler med sömnbristen efter nätter på rad med kort sömn. Den bekommer inte. Huvudvärken.
Andetag bär lugn, svår omvärld som pockar.
Jag tar det piano.
Vaggas med i avslappningsmusik och känner viljor som inte drar.

Det är en grå dag. Lampor i fönstren står tända. Skakade mitt huvud åt ord när de bröt genom sammanhang och sattes ur sammanhang mitt i nytt sammanhang. Mitt inte att fastna vid. Inte låta känslan kring det svepa sig ut. Den där när allt yr runt, när hacken fastnar. Att här och nu är livet där jag vill vara. Alla nästlande efterkänslor, de där trådarna, de där nerverna som ångesten resolut knäpper sina fingrar på. De där trådarna som stråken tvärt dras över. De som sprider sin känsla med illfarten in i artär, genom var ven, ut till var kapillär.
Det som ställs i kontra mot när livet visar nya ansikten. Visar nya vyer.
Livet som sluter sig om. Det som breddar upp.
Sedan står jag framför det jag inte kan se men likväl känna. Nyfikenheten inför.
Jag tar mig en till kopp kaffe, bryter tongångarna från rådande musik, lägga till en fundering kring en värktablett och se vart dagen hamnar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar