torsdag 3 december 2015

.

 Sakta ljusnar det upp om mornarna, alldeles för sakta. Siluetten av skogen som jag ser genom vardagsrumsfönstret är mörk och lite ödesmättad. Men inget som dagsljuset inte råder bot på. Sov inatt, lätt och oroligt med för många uppvaknanden (standaren med att vanka). Men timmarna blev flera. Kompenseringarna.
 Amaryllisarna växer fort här hemma och har redan börjat slå ut. Den ena av de två plantorna kommer att på ena stjälken få sex stycken klockor. Julstjärnan frodas och trivs. Tjuvstartade rätt tidigt med lite julväxter. Tanken är att göra en egen grupp också, om det blir en handling av det hela får tiden utvisa.


Det är snart för att jobba, möta ansikten. Vara alert och redo. Gömma ett alltför trött ansikte bakom tjocka lager med smink. Som att en skillnad skulle uppstå.

I förrgår såg jag något stort och svart med röda hättor i skogen. Två spillkråkor på en stam. Såg deras lek under ett längre tag tills jag blev för ivrig och gick för nära, de fladdrade såklart iväg. (För mig) Fördelen med snön, djuren syns bättre. Ju färre lövverk det sedan är i vägen... Sedan kan det vara skare och en ensam människa låter som en halv trupp på framfart. Bitvis lätta steg. Ofta möter jag rådjur i den här skogen, vilka är på helalert men ändå orädda. Blir alltid glad efter att ha mött dem, att de efter en stund släntrar iväg eller bara börjar tugga på något.
Har tänkt mig att gå nya stigar lite då och då. Lära mig känna igen.

Men det där med fågelsorter är för mig hopplöst att komma ihåg namnen till utseendena. Minns när rullbandaren togs fram i skolan för att spela upp fågelläten och vi barn skulle ha lärt oss att särskilja (jepp, även på min tid användes rullbandare), för mig var det mest enformigt att lyssna utan att se så jag lärde mig aldrig. Sedan anade jag aldrig att jag skulle få ett intresse senare i livet, men med nyfikenheten i mig vill jag ännu se, inte bara höra.


Tacksamt med sökmotorer på intörnät. Som fageln.se

(Fick en stunds energi igår, blev förvånad. Det hör inte till längre vardagen direkt. Så jag satte mig och tecknade, letade upp porslinspennor, skissade upp det tecknade på en mugg. Sedan var håglösheten större än behovet av stimulans. Och viljan som röstlös. Nu räcker det)



förstort avstånd, suddighet.



1 kommentar:

  1. https://www.flickr.com/photos/attila96/

    Kolla in dom här bilderna =) Tyvärr en kamerautrustning för tusentals kronor =P Men man får ju pröjsa för såna där effekter =)

    SvaraRadera