tisdag 8 december 2015

.

Tiden rinner från mig, jag står och famlar efter att andas. Det river och sliter, det där som gror i mig utan egentlig plats. När min slutna mun är halvt frank väcks oro. Som en av de där tusendropparna i det redan breddfyllda. Jag som något less; parerandet, hanterandet. Den där rytande vågen. Och tacklade av nuet som tillräcklighet.
I den stora tröttheten faller inte sömnlagren av, med brist som härstamning. Töckentider, det förvridna. Speglingar av förr, speglingar av ett nu. Samtiden som frånvänd. Men det alltid existerande kontrat. Den enträgna som strävar efter annat. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar